Genom dans och dockor gestaltas livet i den samiska fjällvärlden. Snön knarrar och gnisslar. Isen spricker.

Vi får vi följa en renkalv som kommer bort från sin hjord. Rädd och vilse möter den några av alla de djur som håller till i fjällvärlden. De snabba hararna och rytmiska lämlarna förstärks med ljudeffekter och musik som för berättelsen framåt. Renkalven möter allt med stor nyfikenhet tills björnen kommer, stor och obeveklig men kanske något sömnig efter att ha legat i sitt ide. När vinter blir till vår och isen spricker fångas den lilla kalven till slut in och blir återförenad med sin hjord, nu med en öronmärkning som matchar de andras. 

Ur ett storslaget fjällandskap med rikt djurliv och samiskans mer än 200 ord för snö; olika sorts snöande, snö som ligger på marken, flygig snö, klibbig snö, hård snö, blöt snö, isig snö, hämtar Tittut denna gång inspiration. Detta vackert vita landskap skapar fond till föreställningen SNÖ.